Alla inlägg under april 2009

Av stormstina - 29 april 2009 20:13

Jag har lösningen på ett alternativ till lumpen! Skicka dem till damerna i rent hus. De kan få fart på de flesta. Härligt att se så riviga damer,skrattar gott. Å en del behöver verkligen en spark där bak. Fy!

Av stormstina - 29 april 2009 08:53

...att vara gift med mig. Igår fyllde jag år och maken stod på baksidan och hissade flaggan. Klockan var strax före 6 på morgonen. Jag kom ut och småpratade lite. Gick sedan in,stängde dörren (som inte har ngt handtag på utsidan) och ställde mig i duschen.


Stod där som bäst och tvättade håret när badrumsdörren slogs upp och min maken säger med skratt i rösten. Himla kallt ute! Jäsingen,jag hade låst honom ute! Som tur var så satt förrådsnyckeln i som passar till ytterdörren. Hi hi,jag kan se framför mig hur jag kommer ut från en varm dusch och ser honom sittandes i trädgårdssoffan och gör en åkerbrasa.


Som sagt...det är nog inte lätt att vara gift med mig men himla roligt;)!

Av stormstina - 27 april 2009 21:19

Tack till er alla för era fina ord och kramar. Det värmer och jag blir lycklig i hjärtat:)!


Kikade in hos, http://metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.7091128, idag. Gissa om jag blev förvånad men framför allt väldigt rörd och glad. Tårarna rinner....


Kram till: ni vet vilka ni är!!

Av stormstina - 26 april 2009 10:13

..är det verkligen i humöret. Vaknade ledsen och med tankarna på pojken. Jobbig början på dagen men jag kan se att jag reagerar som man skall efter en traumatisk händelse. Tänk om jag hade kommit tillbaka till jobbet med flaggan på halv stång och med en fruktansvärd utredning framför oss.


Jag låter mig vara så här svajig nu och stärker mig med känslan att jag agerade proffsigt och behöll mitt lugn hela tiden. Skönt att veta hur jag reagerar i kris.


Imorgon tänker jag samla ledningen och skriva en handlingsplan.

Av stormstina - 24 april 2009 13:49

Nu börjar det sjunka in det jag har varit med om. Ångest blandat med funderingar. Tänk om...varför tog det så lång tid innan jag fick upp köttbullen,gjorde jag fel,kunde jag ha gjort annorlunda....eller gjorde jag helt rätt...tänk om...


Det var så otroligt skönt att få träffa pojken och hans föräldrar igår. Kramas och prata lite om det som hände(det kändes magiskt att bara få ta på honom). De gav mig en merci chokladask och idag knackade det på min dörr hemma. Utanför står rektorn med världens tulpanbukett och ett fint skrivet kort. Vi grät och hon tackade om och om igen.


Jag har blivit erbjuden psykolog hjälp men det behovet har jag inte så länge min familj,vänner och kollegor orkar lyssna. Det jag däremot har behov av är att få prata med någon som är utbildad inom HLR. Bara att få stöta och blöta och få bekräftat att jag gjorde helt rätt.


Nu är det fokus på mig,känner att jag behöver sitta ensam och lyssna på scocco. Ikväll är det tjejträff igen....gud så skönt!

Av stormstina - 22 april 2009 19:52

Idag har jag räddat livet på ett barn. Oj,läskigt att skriva det känner jag. Jag har arbetat i förskola och skola i över 18 år. Många ,många barn har passerat och aldrig har jag råkat ut för att det har hänt ngt allvarligt. Skrapsår,tappade tänder,sprucken läpp är sådant som händer.


Men idag satte en pojke en HEL köttbulle i halsen.Jag såg livet rinna ur hans ögon utan att jag och min kollega lyckades få ut den och det var fruktansvärt samtidigt som det gav mig ett jävlar anamma och en otrolig kraft. Han blev blå, bet ihop käkarna och blev stel som en pinne och mitt adrenalin rann till. Nu jävlar skall den ut!!


Jag fick ut den,pojken mår bra och jag är mest darrig och frusen men framför allt så otrolig tacksam att det gick bra!


Han måste ha en skyddsängel där uppe......


Oro

Av stormstina - 20 april 2009 15:42

För  ett par veckor sedan fick jag ett tfn samtal från min 7 årings lärare. Hon berättade att vi behöver skicka med honom smörgåsar till skolan för han får dippar på förmiddagarna. Det hade hänt ett antal ggr och hon gick då till matsalen och fick med sig smörgås till honom. De har alltid fruktstund på morgonen och hemma äter han gröt eller fil,flingor och musli.Men detta räckte alltså inte.


Jag kontaktade då husläkaren för att fråga om det är normalt att ett barn förbränner så mycket och så fort. Vi fick tid till blodsocker provtagning. Det första provet var alldelse för högt så vi fick återkomma för att ta ett till. Det skickades akut till karolinska univ sjh.


Det provet var normalt och blev det  ingen förbättring efter sommaren skulle vi komma tillbaka. Min mamma intuition känner att jag inte tänker ge mig! Jag är absolut ingen höns mamma men det finns en oro då vi märker att något inte stämmer och det måste detta vara jättejobbigt för honom. Jag har en snabb förbränning och kan inte slarva med maten så jag vet hur det känns i kroppen. Enligt läkaren skall inte barn känna så och det är inget som finns i generna.


Nu har jag suttit i samtal med läkaren igen. Nu skall vi prova med allergi medicin 10 dgr och skall då märka en markant förbättring. Händer det inget skall vi tillbaka och göra en rejäl blodprovs tagning. Varför gjordes inte detta från början?? Varför måste man som förälder hänga på och vara frågvis och allmänt jobbig?  Föräldrar känner sina barn och det borde läkarna ta tillvara på. Det handlar om barn och då borde resurser sättas in på en gång för tjyven!!

Av stormstina - 17 april 2009 19:30

...jag hade 1.1 miljarder kronor skulle jag.....Köpa Zlatan på direkten!!!!

Kan ni tänka er i vissa lägen...massage,bära mina tunga matkassar och bara ha som ögongodis:),sparka lite boll kan jag också tänka mig. Måste spela på tipset imorgon!

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13 14
15
16 17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2009 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards